En enkel fråga

Varför är alla människor så rädda för varandra? varför är vi så himla osäkra? om man sitter på en buss, måste alla ta varsit säte? trycka in sig i ett hörn, sitta där med sin ipod och va allmänt tråkiga. Jag skulle gärna vilja att nån, spelar inten roll vem men att nån dissar det tomma sätet och sätter sig bredvid mig. Jag skulle gärna vilja att nån skulle ta det första steget. Det är alltid kul att prata av sig och jag vet att det skulle göra min dag. Varför söker vi oss alltid till det trygga? som tex i klassrummet varför dras man direkt till sina kompisar och finns det ingen plats så drar man automatiskt dit en stol. Enbart för att kunna känna det där tryggheten. Hade det inte varit lättare att ta en ledig plats, även fast personen bredvid är okänd så mår man inte dåligt av en liten förändring.

Samma sak är det med känslorna, en tjej gillar en kille men är väldigt osäker på sig själv "Han tycker inte om mig, tänk om han säger nej osv" (jag är tjej, vet hur det känns) Killen kanske gillar tjejen men är precis lika osäker. Hur går det då? Det kanske tar jätte länge innan dom hittar varandra om inte alls. Tänk om nån av dom trotsat tryggheten och tagit första steget då kanske dom hittat varandra tidigare.

Och med kommentarer varför vågar man inte kommentera, man tänker kanske "nä men hon/han kommer bara tycka jag är töntig som skriver det där. Men i verkligheten kan den presonen bli jätteglad för den kommentaren och tycka man är allt annat än töntig.

Hehe tro nu inte att jag är värsta outsidern som ingen vill sitta bredvid, men jag kom bara på det och var tvungen att skriva av mig. kanske inte så jätte bra skrivet men, men skrev direkt från skallen. Och ja det sista måste jag erkänna var en pik till ER läsare, VAR inte rädda att kommentera!

Kommentera här: